Jag kom just att tänka på de gammla goda tiderna och blev lite ledsen. Hur mycket jag än inte vill bry mig så gör jag det ändå. När man är så pass bra kompisar, träffas varje helg och delar så fina minnen tillsammans. Det kan man bara inte sudda ut hur mycket man än vill det. Jag kan ju inte säga att jag vill ha våra saker tillsammans ogjorda. Jag önskar bara att just den saken inte hade behövt hända, att du och jag och alla andra som var inblandade hade handlat på ett annat sätt. Tänk om du bara hade hälsat den dagen, tänk om bara jag hade hälsat den dagen, hade allting varit bra då? Hade vi fortfarande varit vänner? Eller är det ödet, skulle detta hända?Ingenting kan bara flyta på och vara bra hela tiden tydligen. Alltid så kommer ett svek när livet är som bäst. Hur orkar man fortsätta och hålla hoppet uppe egentligen? Alltid så kommer det slag i ansiktet.Men i slutändan så står man kvar med de bästa och kommer dem ännu närmare.

Jelena <3