Tisdag
Jag kom hem från Johan vid halv två. Jag städade och fixade innan jag och Jelena åkte till Josefine för att laga middag med henne och Amanda. Mycket trevlig kväll med dans, mat, bra film och vinst i tecken :).
Tjenixen. Muy dålig uppdatering om jag får lov att säga det själv men jag har så mycket att säga så jag har inte orkat skriva. Jag drar det i korthet sen så får ni checka in bilderna.
Igår så var det Jimmys föraktade Bootcamp Bulltofta Malmö Skåne Sweden. Jag åkte till Lund iklädd tights och gröna militär shorts och såg riktigt dum ut om jag får säga det själv. På bussen stötte jag på Besart - så passande! När jag kom fram till Lund så sminkade Jessica mig lite snabbt innan vi tog ett klassfoto utanför skolan. Sen så tog vi en del bussar för att komma fram. Alla måste ha trott att vi var mentalsjuka. När vi kom fram så blev det uppvärmning och sedan lagindelning. De körde det klassvis, vi METG blev indelade i två lag. Yes! Spicegirls & Spiceboy (KARL). Jag var blindbocken och följde Jelenas röst och min vikt räddade oss i dragkamp mot en massa pågar. Jag lät i och för sig bli att delta i styltgång, nätgenomträngning och jag borde ha stått över "hoppa med pinne" för det var jag urusel på. Jag hoppade med den mellan benen = olyckat. Påvägen hem, på stationen, så kom en afrikans man fram till mig och sa: "what have you drawn in your face" jag blev helt rädd. Jag var oförberedd. En annan man trodde faktiskt att jag hade vunnit militärtävlingen. Vem vet? Men jag tror inte det för att vi hade missat att vi skulle plocka skatter. METG hade i alla fall den finaste klädseln. Sen på tåget så skrattade några killar åt mig - JÄTTE LÄNGE! Det var i alla fall skönt att komma hem sen och dusha.
Håll utkik, det kan komma till ett par grejer!
Jag kom just att tänka på de gammla goda tiderna och blev lite ledsen. Hur mycket jag än inte vill bry mig så gör jag det ändå. När man är så pass bra kompisar, träffas varje helg och delar så fina minnen tillsammans. Det kan man bara inte sudda ut hur mycket man än vill det. Jag kan ju inte säga att jag vill ha våra saker tillsammans ogjorda. Jag önskar bara att just den saken inte hade behövt hända, att du och jag och alla andra som var inblandade hade handlat på ett annat sätt. Tänk om du bara hade hälsat den dagen, tänk om bara jag hade hälsat den dagen, hade allting varit bra då? Hade vi fortfarande varit vänner? Eller är det ödet, skulle detta hända?Ingenting kan bara flyta på och vara bra hela tiden tydligen. Alltid så kommer ett svek när livet är som bäst. Hur orkar man fortsätta och hålla hoppet uppe egentligen? Alltid så kommer det slag i ansiktet.Men i slutändan så står man kvar med de bästa och kommer dem ännu närmare.